Krigare utan minne är titeln på en ungdomsroman skriven av Niklas Krog och illustrerad av Mats Minnhage. Boken gavs ut 2008 av LL-förlaget som ingår i Centrum för lättläst.I Programmet "Mellan raderna av UR" finns en kort intervju med Niklas, "När man skriver kan det bli som en film som sätter igång i huvudet. Så är det för Niklas Krog som skriver fantasyböcker. Han sitter i sin källare och skriver hela dagarna. Och drömmer sig bort till en påhittad fantasyvärld med enorma äventyr. Niklas berättar hur han arbetar och om sin bok "Tanarog Yxkämpen". Den handlar om en dvärg som en dag ger sig iväg på ett helt eget äventyr. Filmen får du tag på via . Medioteket och SLI,logga in och sök på Krog och mellan raderna.
Vi läser Krigare utan minne som kurslitteratur och här i wikin kan vi snabbt, enkelt och med några få ord dela med oss av våra läsupplevelser. Tanken är att vi alla ska "gå in" längre ner på den här wikisidan och skriva något om vad vi gillade, ogillade och/eller inte förstod i boken. I wikin kan vi också ta del av varandras kommentarer. Använd gärna också möjligheten till att kommentera och diskutera texter i wikin med hjälp av fliken discussion.
Vid det tredje kurstillfället, den 20 oktober, träffar vi Niklas som kommer att berätta om hur han tänker när han skriver sina böcker. Vi får då också möjlighet att diskutera Krigare utan minne med honom.
På Barnens bibliotek hittar du både film och intervjuer med Niklas Krog. Du kan också bekanta dig närmare med Niklas Krog på hans egen webbplats!
Skriv något om Krigare utan minne!
Dags för dig att skriva om Krigare utan minne?Se då först till att vara inloggad! Klicka sedan i rutan edit this page högt upp till höger på den här sidan. Då förvandlas webbsidan till ett "worddokument" där du kan skriva, redigera osv. Sätt markören där du vill skriva och skriv sedan under respektive rubrik. Uttryck dig gärna väldigt kort, med bara ett eller några få ord - det behöver inte vara långa förklaringar här. När du skrivit klart och är nöjd, så klickar du på save, långt ut till höger, uppe i verktygsraden. Då återgår sidan till att bli en webbsida igen.
Glöm inte att du också kan välja att använda diskussionsfunktionen för att kommentera boken och berätta om din läsupplevelse. Klicka i så fall på discussion.
Först Lenas sammanfattande kommentar om Krigare utan minne:
"Krigare utan minne" - lättläst för killar ?
Jodå, våldsskildringar "drar"ju som bekant (tyvärr), men här skildrades delvis också Bikos fridsamma sida.
Illustrationerna får nog också många intresserade. Slutet- funderar på om en ovan, ung läsare drar rätt slutsats ?
Kanske görs tydligare i nästa bok om Biko ? Lena Var det något speciellt som du gillade i den här boken?
Jag uppskattar den suggestiva stämningen i boken
Tyckte om rytmen i boken , kommer inte ihåg att jag läst en bok där jag vänt blad med sådan kraft för att se vad som stod på nästa sida, är det här som kallas "bladvändare"? Måste läsa lite nogrannare en gång till för att se om jag hittar något mönster, alltså en medveten strategi för hur uppslagen disponeras eller också är det bara rätt och slätt en spännande historia. Tyckte också mycket om illustrationerna och krigaren tyckte jag hade drag av dig Niklas! Lisa
- Snygga bilder. Jag gillade tarpuner, vilka jag trodde först var något slags djur men senare i boken fick man se att de har en ganska mänsklig överkropp. Taina
Jag tyckte mycket om de målande miljöbeskrivningarna och dramatiken som gör att spänningen hålls vid liv hela vägen. Jag gillar att kapitlen är ganska korta och lättlästa vilket passar för elevgrupper som inte är så drivna läsare, och de uppskattar när det dyker upp bilder emellanåt som stödjer handlingen.
Jag tycker mycket om uppbyggnabden kring hans minnesförlust, där man som läsare i takt med att minnen börjar dyka upp drar egna slutsatser och får vissa föraningar utan att det avslöjas för mycket. Intresset hålls hela tiden vid liv.
Ulrika
Jag tyckte om det höga tempot från början. Något som många elever tycker om är action-scenerna där det är lätt att leva sig in i. Detta är ju en genre som våra elever är specialister på med tanke på alla filmer de sett. Jag tycker också om temat att ingen människa är helt god eller helt ond - att livet är mer komplext än så och att man som människa har möjlighet att välja.
Annika
Jag gillade också tempot och dessutom att det finns "nycklar" till vad som ska hända sedan lite varstans i texten, tex. "Och en skugga drog över hennes ansikte" sid 58. Det ger mycket att diskutera med eleverna. Jag älskar att hämden inte ger någon tillfredsställelse utan snarare skapar tomhet (eller behov av ny mening, nytt mål) Jenny
Niklas: Jag har tittat in här och missat alla kommentarer. Tills nu. Att boken är en "Bladvändare" är mycket smickrande, såklart. Det var just den typen av lässug jag ville skapa. (Biko är lik mig eftersom Mats, som gjorde bilderna, tittade in på min hemsida. Jag hade ingen aning om det förrän jag såg utkasten.)
Niklas, tillägg: Himla glad blev jag av Jennys kommentar om att hämnden är tom, till och med meningslös. För så är det. Hämnd för aldrig något gott med sig. Nu ses vi snart!
Var det något du inte tyckte om?
Jag tycker inte om bilden på tarpunerna
- Jag tyckte att det var jobbigt att läsa så korthuggna meningar och gillade inte de stereotypa könsrollerna: mannen - en oövervinnelig stridsmaskin och kvinnan - ett passivt villebråd som flyr i en båt. Taina
Jag funderar på om det kan vara jobbigt för vissa elever med dem blodiga scenerna eller om de bara tycker det är effektfullt?
Ulrika
Jag funderande kring formen som påminner om lyrik. Om man är en svag läsare (och för dyslektiker?) är det kanske skönt med de korta meningarna som går fort att läsa, men jag tyckte det blev för avhugget.
Annika
Niklas: Det korthuggna språket beror delvis på det lättlästa formatet, men också på min strävan efter att vara hårdkokt. Jag förstår om det blir hackigt. De blodiga scenerna ville jag göra otäcka, snarare än coola, och därför fick det bli riktigt grisigt. Om det var bra kan egentligen inte jag avgöra. Stereotypa könsroller är det, delvis för att män i genomsnitt är mycket starkare än kvinnor och en kvinna inte skulle ha blivit trovärdig i Bikos roll. Jag försökte göra Tira smart och mentalt stark istället, förstärka hennes klassiskt kvinnliga sidor på samma sätt som jag förstärkte Bikos klassiskt manliga.
Något som du undrar över eller som var svårt att förstå?
Har blodet i sig själv någon symbolisk betydelse - står det kanske för något speciellt?
Varför måste könen alltid skildras så sterotypt? Fast hade det varit annorlunda hade jag väl frågat om varför det alltid måste vara så politiskt korrekt.Lisa
(Svårt att skriva in det här längst ned på sidan - otroligt irriterande, jag fick kopiera in det)Vad bidrar det övernaturliga (tarpunerna) med? Jag hade nöjt mig med en berättelse som är skriven i ett historiskt perspektiv? Är han för mycket övermänniska för att kunna vara verklig?
Niklas: Tarpunerna tillför lite fantasy, dessutom gillade jag själv vinkeln att de - som ser ut som livsfarliga, blodtörstiga havsodjur - är mycket "mänskligare" än Biko. Att han på något sätt lär sig mänskilghet av dem. Allt är inte vad det ser ut att vara. Blodet har ingen symbolisk betydelse för mig, men jag bara skriver. Läsare brukar vara mycket bättre på att analysera mina böcker än jag.
Våldet; splatter, utan förklaring, för mycket våld, killar alltid slåss, killar vill läsa om våld, Biko opåverkad av våldet. Lisa Dataspelsstruktur - ensam hjälte som rör sig i olika "rum" och slår ihjäl alla motståndare, oavsett hur många de är. Taina Agerandet - att det karaktärerna gör visar mer vilka egenskaper de har än tankarna. Annika
Niklas: Jag försöker alltid låta mina huvudpersoners personlighet komma fram genom deras handlingar, istället för att med ord förklara för läsaren. Biko blir faktiskt äcklad av sin egen våldsförmåga, vill jag påpeka. :)
Krigare utan minne
Krigare utan minne är titeln på en ungdomsroman skriven av Niklas Krog och illustrerad av Mats Minnhage. Boken gavs ut 2008 av LL-förlaget som ingår i Centrum för lättläst.I Programmet "Mellan raderna av UR" finns en kort intervju med Niklas,
Vi läser Krigare utan minne som kurslitteratur och här i wikin kan vi snabbt, enkelt och med några få ord dela med oss av våra läsupplevelser. Tanken är att vi alla ska "gå in" längre ner på den här wikisidan och skriva något om vad vi gillade, ogillade och/eller inte förstod i boken. I wikin kan vi också ta del av varandras kommentarer. Använd gärna också möjligheten till att kommentera och diskutera texter i wikin med hjälp av fliken discussion.
Vid det tredje kurstillfället, den 20 oktober, träffar vi Niklas som kommer att berätta om hur han tänker när han skriver sina böcker. Vi får då också möjlighet att diskutera Krigare utan minne med honom.
Om boken Krigare utan minne.
På Barnens bibliotek hittar du både film och intervjuer med Niklas Krog. Du kan också bekanta dig närmare med Niklas Krog på hans egen webbplats!
Skriv något om Krigare utan minne!
Dags för dig att skriva om Krigare utan minne? Se då först till att vara inloggad! Klicka sedan i rutan edit this page högt upp till höger på den här sidan. Då förvandlas webbsidan till ett "worddokument" där du kan skriva, redigera osv. Sätt markören där du vill skriva och skriv sedan under respektive rubrik. Uttryck dig gärna väldigt kort, med bara ett eller några få ord - det behöver inte vara långa förklaringar här. När du skrivit klart och är nöjd, så klickar du på save, långt ut till höger, uppe i verktygsraden. Då återgår sidan till att bli en webbsida igen.Glöm inte att du också kan välja att använda diskussionsfunktionen för att kommentera boken och berätta om din läsupplevelse. Klicka i så fall på discussion.
Först Lenas sammanfattande kommentar om Krigare utan minne:
"Krigare utan minne" - lättläst för killar ?
Jodå, våldsskildringar "drar"ju som bekant (tyvärr), men här skildrades delvis också Bikos fridsamma sida.
Illustrationerna får nog också många intresserade. Slutet- funderar på om en ovan, ung läsare drar rätt slutsats ?
Kanske görs tydligare i nästa bok om Biko ? Lena
Var det något speciellt som du gillade i den här boken?
Jag uppskattar den suggestiva stämningen i boken
Tyckte om rytmen i boken , kommer inte ihåg att jag läst en bok där jag vänt blad med sådan kraft för att se vad som stod på nästa sida, är det här som kallas "bladvändare"? Måste läsa lite nogrannare en gång till för att se om jag hittar något mönster, alltså en medveten strategi för hur uppslagen disponeras eller också är det bara rätt och slätt en spännande historia. Tyckte också mycket om illustrationerna och krigaren tyckte jag hade drag av dig Niklas! Lisa
- Snygga bilder. Jag gillade tarpuner, vilka jag trodde först var något slags djur men senare i boken fick man se att de har en ganska mänsklig överkropp. Taina
Jag tyckte mycket om de målande miljöbeskrivningarna och dramatiken som gör att spänningen hålls vid liv hela vägen. Jag gillar att kapitlen är ganska korta och lättlästa vilket passar för elevgrupper som inte är så drivna läsare, och de uppskattar när det dyker upp bilder emellanåt som stödjer handlingen.
Jag tycker mycket om uppbyggnabden kring hans minnesförlust, där man som läsare i takt med att minnen börjar dyka upp drar egna slutsatser och får vissa föraningar utan att det avslöjas för mycket. Intresset hålls hela tiden vid liv.
Ulrika
Jag tyckte om det höga tempot från början. Något som många elever tycker om är action-scenerna där det är lätt att leva sig in i. Detta är ju en genre som våra elever är specialister på med tanke på alla filmer de sett. Jag tycker också om temat att ingen människa är helt god eller helt ond - att livet är mer komplext än så och att man som människa har möjlighet att välja.
Annika
Jag gillade också tempot och dessutom att det finns "nycklar" till vad som ska hända sedan lite varstans i texten, tex. "Och en skugga drog över hennes ansikte" sid 58. Det ger mycket att diskutera med eleverna. Jag älskar att hämden inte ger någon tillfredsställelse utan snarare skapar tomhet (eller behov av ny mening, nytt mål) Jenny
Niklas: Jag har tittat in här och missat alla kommentarer. Tills nu. Att boken är en "Bladvändare" är mycket smickrande, såklart. Det var just den typen av lässug jag ville skapa. (Biko är lik mig eftersom Mats, som gjorde bilderna, tittade in på min hemsida. Jag hade ingen aning om det förrän jag såg utkasten.)
Niklas, tillägg: Himla glad blev jag av Jennys kommentar om att hämnden är tom, till och med meningslös. För så är det. Hämnd för aldrig något gott med sig. Nu ses vi snart!
Var det något du inte tyckte om?
Jag tycker inte om bilden på tarpunerna
- Jag tyckte att det var jobbigt att läsa så korthuggna meningar och gillade inte de stereotypa könsrollerna: mannen - en oövervinnelig stridsmaskin och kvinnan - ett passivt villebråd som flyr i en båt. Taina
Jag funderar på om det kan vara jobbigt för vissa elever med dem blodiga scenerna eller om de bara tycker det är effektfullt?
Ulrika
Jag funderande kring formen som påminner om lyrik. Om man är en svag läsare (och för dyslektiker?) är det kanske skönt med de korta meningarna som går fort att läsa, men jag tyckte det blev för avhugget.
Annika
Niklas: Det korthuggna språket beror delvis på det lättlästa formatet, men också på min strävan efter att vara hårdkokt. Jag förstår om det blir hackigt. De blodiga scenerna ville jag göra otäcka, snarare än coola, och därför fick det bli riktigt grisigt. Om det var bra kan egentligen inte jag avgöra. Stereotypa könsroller är det, delvis för att män i genomsnitt är mycket starkare än kvinnor och en kvinna inte skulle ha blivit trovärdig i Bikos roll. Jag försökte göra Tira smart och mentalt stark istället, förstärka hennes klassiskt kvinnliga sidor på samma sätt som jag förstärkte Bikos klassiskt manliga.
Något som du undrar över eller som var svårt att förstå?
Har blodet i sig själv någon symbolisk betydelse - står det kanske för något speciellt?
Varför måste könen alltid skildras så sterotypt? Fast hade det varit annorlunda hade jag väl frågat om varför det alltid måste vara så politiskt korrekt.Lisa
(Svårt att skriva in det här längst ned på sidan - otroligt irriterande, jag fick kopiera in det)Vad bidrar det övernaturliga (tarpunerna) med? Jag hade nöjt mig med en berättelse som är skriven i ett historiskt perspektiv? Är han för mycket övermänniska för att kunna vara verklig?
Niklas: Tarpunerna tillför lite fantasy, dessutom gillade jag själv vinkeln att de - som ser ut som livsfarliga, blodtörstiga havsodjur - är mycket "mänskligare" än Biko. Att han på något sätt lär sig mänskilghet av dem. Allt är inte vad det ser ut att vara. Blodet har ingen symbolisk betydelse för mig, men jag bara skriver. Läsare brukar vara mycket bättre på att analysera mina böcker än jag.
Och nu testar vi .
lattlast
Upptäckte du några mönster?
Våldet; splatter, utan förklaring, för mycket våld, killar alltid slåss, killar vill läsa om våld, Biko opåverkad av våldet. Lisa
Dataspelsstruktur - ensam hjälte som rör sig i olika "rum" och slår ihjäl alla motståndare, oavsett hur många de är. Taina
Agerandet - att det karaktärerna gör visar mer vilka egenskaper de har än tankarna. Annika
Niklas: Jag försöker alltid låta mina huvudpersoners personlighet komma fram genom deras handlingar, istället för att med ord förklara för läsaren. Biko blir faktiskt äcklad av sin egen våldsförmåga, vill jag påpeka. :)
Home